söndag 30 december 2012

Unwtuna beach

Har levt det goda livet i Unawatuna idag. Gick upp halv åtta och gick till en nästan helt folktom strand och solade i två timmar. Sedan blev det ett dopp i det varma, månstensfärgade vattnet (Lonely Planets beskrivning av färgen på havet i Unawatuna). Promenerade sedan längs Unawatunas bananformade kustlinjen, vilket inte tar mer än en kvart om man går långsamt.
Det är verkligen ett mysigt ställe, inte överbelammrat av turister, och massa god mat över allt.

Dagens äventyr blev att leta upp ett nytt hotellrum eftersom vi bara kunde stanna en natt på det andra hotellet. Jag och Lisa gick runt i två timmar medans Nick satt och var bakis i skugga . Till slut fick vi napp en bit utanför centrum. Omgärdat av palmer, 100 meter till djungelstranden, helt nybyggt hus med trebäddsrum för 3000 rupies natten. Fånigt billigt och framför allt så är det ingen trafik här. Efter två veckor på Safari där man ständigt har tung trafik precis utanför dörren så är det här himmelriket!

Bilden är från i morse när det bara var jag, solen och vågorna på stranden.



lördag 29 december 2012

Unawtuna

Sitter just nu på en balkong i Unwatuna, men havet som enda utsikt. Känns rätt fint efter många timmar på vägen. Resan började på flaket till Upalis pickup, fortsatte med 3 timmars buss till Colombo där en liten tjej pratade oavbrutet med mig på sinhales, vidare från Colombo till Galle i ytterligare fyra timmar på buss och tillslut 20 minuters tuktuk till Unawatuna.

Sitter nu som sagt på ett flådigt hotellrum för tre för 7000 rupies natten, lyssnar på havet och ska snart ta en tur längs stranden. Gör upp planer för att komma hit min sista vecka och ta dykarcert. Vattnet är fånigt varmt och allt är väl!

Bilden är från när vi körde längs kusten från Colombo till Galle.



torsdag 27 december 2012

Bilduppdatering

Just nu regnar det, det verkar som att regnsasaongen inte vet att den ar over annu. Det verkar ocksa som att varje gang det ar fint vader och vi bestammer oss for att aka till poolen sa borjar det regna.
Men det ar en dag imorgon ocksa och da ska vi ta manniksorna som bor pa hemmet for handikappade pa en tripp till templet och den botaniska tradgarden i Kandy, sa det far hellre regna idag an imorogon!

Har kommer i vart fall en bilduppdatering fran vad jag har haft for mig de senaste dagarna!

 Sashi bubba som aldrig missar ett tillfalle att bli fotograferad, den har bilden ar fran Kellys sista dag

Sashi har lagt beslag pa Sings kamera och domderar sin kompisar hur de ska sta sa att hon kan fotografera dem 

Minns inte namnet pa den har ettariga raringen men hennes mamma hor som alla andra manniskor som ar pa Safari pa ett eller annat satt till familjen 

Rasidu pa den stora soptunnemalardagen, han tog det hela mycket seriost och malade sitt allra basta precis som de andra barnen. Jag hade forvantat mig mera konst av den abstrakta sorten eftersom barnen inte ar sa gamla, men det var blommor, hus, faglar med fagelbon och andra fina bilder som malades pa tunnorna 

Papa med sin frukt och Sings Win, win,. win skylt 

 Lakmal, en av Nonas tre mahouter som tar en powernap i hettan

 En gronsaksplantskola som vi besokte som ligger nara Pinnawala. Vi akte dit for att fa lite insidertips pa vad vi kan odla, vad som kan direktsas och vad som behover forkultiveras. Hade det varit hemma i Sverige hade jag haft alla svaren men har vet jag inte alls hur det fungerar.

 Tillsammans med kvinnan som hjalpte mig med alla fragar jag hade, hon ar utbildad agronom och var mycket kunnig och hjalpsam.

 Olika sorters bananer i en fruktbutik. De roda ar de dyraste men jag tycker att de svarta bananerna och de sa kallad sockerbananerna ar de godaste!

 Jag och Lakmal ger Nona lite spabehandling i floden. Vi skrubbar henne med kokosnotsskal och skoljer henne med vatten. I det vilda skulle hon gatt och skrubbat sig mot trad for att bli av med irriterande insekter eller klada, men domestiserade elefanter har oftast inte den mojligheten sa vi for hjalpa till.

 Medan Nona fick sin spabehandling fick aven vi var - floden ar namligen full med de sma fiskar som gillar att ata doda hudceller fran ens fotter. Det ar okej nar de kakar pa fotterna men nar man star i djupare vatten och de tar en tugga av ens knaveck ar det mindre skont!

 Kumari blev skrubbad samtidigt av sin mahout, det ar rorande att se vilket band elefanterna har med sina mahouter. Han skrubbar varje centimeter av hennes kropp, skjoljer henne standigt och man ser hur mycket hon uppskattar det.

Min midnightsnack pa juldagen som jag firade i Colombo med Nick, Ann som ar grundaren av Leo Projects, Simon som ar coordinator av projekten pa Sri Lanka samt nagra av deras vanner.

Nu ska jag ga i sang innan jag blir helt uppaten av mygg och andra kryp!


söndag 23 december 2012

Den Srilankanska hjärtligheten

Två gånger på två dagar har jag blivit inbjuden att äta med Dissa och hans familj. Igår med Sing som sällskap och idag på egen hand, Sing åkte tillbaka till England imorse och borde vara framme snart.
Idag var, förutom Dissas fru och barn, även hans syskon med barn samt hans syskonbarns blivande svärföräldrar med familj hemma hos honom. Ett av hans syskonbarn ska gifta sig snart och då är det tradition att hela släkten samlas först hos den ena parten sen hos den andra för att äta tillsammans och planera bröllopet.
Dissa är ingen rik man, han har fyra barn och fru att försörja, maten lagas över öppen eld men det finns el och rinnande vatten i huset. Han är alltså en man som inte har mycket men det han har vill han dela med sig av till mig. Den där givmildheten verkar vara ett drag som de flesta srilankeser har. De släpper en nära inpå, vill alltid veta hur man mår, att man äter ordentligt (har jag inte gått upp ett par kilo efter mina veckor här kommer jag att bli förvånad) och mig kallar de för "nangii" som betyder lillasyster.
De ger en mycket värme trots att de vet att volontärerna som kommer hit bara stannar en kortare tid, några veckor eller någon månad, och ändå blir de så tillgivna och hjärtliga.
Det kommer förmodligen göra bra ont att åka här ifrån och veta att man kanske aldrig kommer att ses igen. Precis som när Kelly åkte i fredags och Sing tidigt imorse. Så det är bara att ta vara på tiden!

Jag lär mig fler och fler ord på sinhalese och jag märker hur mycket det uppskattas att man kan säga några få ord. Bara att kunna säga tack "istuh-tee" uppskattas mycket, särskilt av den äldre generationen som oftast inte kan någon engelska.

Klockan fyra imorgonbitti kommer Lisa som ska bo här men vara volontär på ett hem för fysiskt och psykiskt handikappade. Det blir trevligt med sällskap i huset igen.

Bilden är ifrån när jag var och åt lunch hos Dissa, jag tillsammans med några av hans släktingar.



fredag 21 december 2012

Glädje och tårar

Idag har varit en omtumlande dag. Vi har fått mycket gjort, två av de tre nya skyltarna har kommit upp, den tredje ska bara torka efter målningen sen är den också klar. Sing har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med dem!
Idag har vi också låtit barnen måla de tunnor som Kelly köpt för skräp. Vi har målat dem vita och i rött målat dit "rubbish" samt skräp på singales som ungefär uttalas "kassele". Barnen fick sen måla vad de ville på de tre tunnorna, några vuxna blev också entusiastiska och hjälpte till. Imorgon ska vi placera ut dem på strategiska ställen på Safari. Det gav många skratt att se barnen måla och göra tunnorna fina.

Dagens tårar gräts när Kelly åkte för bara en liten stunds sen. Vi har bara varit tillsammans här i knappt fem dagar men hon är en sån fantastisk person, full av bra idéer för att förbättra för elefanterna, givmild, hjärtlig och passionerad. Det är konstigt hur man kan bli så nära på så kort tid och det är såklart både för och nackdelen med att göra sig sådana här erfarenheter. Man kommer att träffa många fantastiska människor och sedan lämna dem utan att veta om man någonsin kommer att träffas igen. Det gör ont i hjärtat av att tänka på det men samtidigt är jag väldig glad att få träffa människor som Kelly och Sing.
Sing åker på söndag, henne kommer det också att bli väldigt jobbigt att säga hejdå till. Hon är så positiv och har alltid ett leende på sina läppar som smittar av sig och hon har gett mig många skratt.

På måndag morgon kommer en kvinna som heter Lisa som ska bo här med mig men om dagarna vara på ett hem för handikappade. Så jag kommer vara här nästa vecka också och sen åka till Kosgoda (jag vet hur det stavas nu) nästa helg. Så det blir julafton med elefanterna istället. Kan inte förstå att det är jul om tre dagar. Det är nog för att det är varmt här så man tänker att det är sommar och att julen därför är långt borta.
Imorgon ska jag och Sing nog till en pool här i närheten i någon timme. Sen åka till en tefabrik och kryddodling som ligger i närheten.

På bilden är det Mihidi som målar en av tunnorna.



torsdag 20 december 2012

Playsweetmusic pa instagram

Nu hittar ni mig och bilduppdateringar även på instagram, playsweetmusic heter jag även där!

Tack för era bloggkommentarer, kommer inte kunna svara på dem som det är nu. Det går inte göra via mobilappen, jag kan inte ens läsa dem, och Nicks dator är långsammare än en sengångare så det skulle ta hela dagen att göra det via den.

På bilden är det från vänster till höger Manika, Nona och Kumari med sina mahouter.



Dag 5

Har paborjat min tredje dag pa projektet och min femte dag pa resande fot.
Idag steker solen sa jag sitter nu pa den ovre balkongen av vart volontarhus och bloggar fran Nicks fascinerande langsamma dator (en bra paminnelse for mig om att ALDRIG skaffa en PC igen).
Igar var vi mycket med elefanterna pa eftermiddagen. Badade dem, skrubbade dem med cocosnotsskal, blotte ner oss och dem sa att vi till slut var blota fran topp till ta. Som om vi inte var blota nog sa avslutade vi med att rida Nona tillbaka till hennes badd sa hon passade da pa att spruta ner oss med snabeln tva ganger pa vagen dit.

Nu hoppas jag att den sega datorn orkar ladda upp nagra hyffsade bilder fran min kamera istallet for daliga mobilbilder!

 Nona med sin mahout. Man kan se hur stora de faktiskt ar, tjejerna har vager omkring 3 ton

 Manika ger mig en dusch

 Sing och jag malar skyltar att satta upp pa omradet, bland annat med uppmaning att inte skrapa ner for att forhindra att elefanterna skadar sina kansliga fotter

 Malar pa den undre balkongen av volontarboendet

 Manika som just fatt en leksak, en sa kallad "Smear". Det innersta av ett bildack som smorts in med kokossirap. Elefanterna gillar att bita pa dem, slicka pa dem och framfor allt Manika gillar att piska sig sjalv med den. Precis som hon och de andra gor med kokosbladen for att bli av med irriterande insekter och klada.

Kumari tar ett svalkande bad i floden efter dagens arbete. Ett av Leo Projects mal ar att elefanterna i framtiden inte ska behova jobba, men just nu ar det ett satt att forsakra deras overlevnad. Samtidigt som manniskor i omradet har en inkomst och darmed ocksa har sin overlevnad forsakrad. 

Nona slickar av min hand som ar tackt i kokossirap efter att vi gjort Smear leksakerna. Elefanternas tunga ar helt len och mycket slat, ingen tillstymmelse av den stravhet som tillexempel katter och kor har, den kanns ocksa som att den saknar knottrigheten som smaklokar ger. Men jag kan lova att dessa elefanter verkligen har en "sweet tooth" och de alskar att fa frukt och andra sota saker.

Pa sondag aker jag till Cascuda (gissar helt vilt vad det galler stavning) for att tillbringa en vecka pa ett skoldpaddskonservatorie innan jag kommer tillbaka hit i tva veckor.
Sa det blir en julafton pa stranden pa min del eftersom det ligger vid kusten, harligt!

tisdag 18 december 2012

Elephantaction

Så idag fick jag äntligen se elefanterna. Det är tre stycken på projektet - Nona, som är yngst och allas älskling, Maneka, äldre och lika go och gör en liten glädjedans när hennes Mahout som hon haft i 20 år kommer på morgonen, samt Kumari som är äldst och därför mest uttråkad vilket har gjort att hon ibland kan vara lite aggressiv.
Vad som inte framgick alls när jag bokade volontärresan hit var att elefanterna faktiskt är en turistattraktion, såkallad "Ride and Bath". Så turister kommer hit, rider på elefanterna, tittar på när de badar och sen betalar för sig och åker igen.
Det är ett företag som ägs av srilankansk familj och volontärorga isationen Leo Projectes driver ett projekt här i sin tur.

Så vad är det egentligen Leo Projects och vi volontärer gör här ? Jo, i korta drag är vår uppgift att förbättra förhållandena för elefanterna, öka medvetandet om dem och deras betydelse. Det är inte så att vi kommer hit och säger "Ajabaja, så göra man inte utan såhär ska ni göra det!" Utan det är en dialog vi för men ägarna och mahouterna. Det kan vara enkla saker som att gör leksaker till elefanter, bildäck fyllda med frukt som elefanten måste greja med för att få ut frukten, bara för att ge ett exempel. Det ger elefanterna stimulans och underhållning, de blir utmanade på ett sätt de inte blir när de går fram och tillbaka med turister på ryggen. Kumari, den äldsta och något aggressiva elefanten, har börjat visa tecken på minskad aktivitet sen hon började på dessa utmaningar och lekar att underhålla sig med.
Annat vi gör är att försöka förbättra sophanteringen, eller bristen på den. Srilankanerna slänger soporna precis där de står, eller i närmaste flod (det rinner en genom markerna här) krossade glasflaskor kan vara förödande för en elefantfot som har en förvånansvärt känslig fotsula. Så man försöker få dem att använda soptunnor och kanske tom sopsortera.
Men mentaliteten är rätt annorlunda från den i väst, som naturligt är. Så om vi inte tömmer soporna, eller plockar upp det som slängts på marken så gör inte dem det heller. Frågar man varför de inte tömt soporna den dagen och istället börjar kasta saker à runt den eller eldat upp soporna som de gärna för svarar de simpelt att vi hade ju inte tömt den så var skulle de annars kasta soporna om inte bredvid...svår nöt att knäcka som ni förstår!

En bild Nona blir det idag, imorgon kan jag blogga från Nicks dator så så blir det fler bilder, bland annat av min tur på Maneka och av de andra elefanterna!



måndag 17 december 2012

Framme!

Efter att ha spenderat 6 timmar med feber på första flyget (stort tack till Emirates flygvärdinnor som rädda mig när jag varken fick den vegetariska maten jag betalat extra för eller hade kommit ihåg att packa panodil även i handbagaget) spenderade jag ytterligare 9 timmar i Dubais transithall där jag traskade runt och sov på en obekväm stol samt ett ännu obekvämare golv. För att sedan flyga i ytterligare 4,5 timme plus en timmes försening innan jag till slut var framme i Sri Lanka.

Här har det regnat de senaste 36 timmarna så luftfuktigheten är väldigt hög och det är runt 25 grader varmt (eller kallt om man frågar singalesarna).
Jag bor med Kelly från Canada och Sing från Hong Kong. De ska vara här en vecka till så när de åker kommer jag förmodligen att åka till playan och ta hand om havssköldpaddor i två veckor och sedan komma tillbaka hit en vecka innan jag ska till Kandy och Fridsro Projects.

Myggen finns i riklig mängd och jag tog just ut en jättemyra från vårt rum. Sen blev jag instruerad att trycka in en handduk i springan mellan golv och dörr för att förhindra att vårt rum blir invaderat av smågrodor under natten.

I brist på dator med internet får ni en mobilbild på insidan av min myggnätsbeklädda säng. Hoppas på att kunna ladda upp lite roligare bilder snart!

söndag 16 december 2012

Till Sri Lanka

Nu sitter jag på flyget till Sri Lanka om några timmar.
13.30, lokal tid, landar jag på Sri Lanka imorgon och sedan börjar äventyret.
Jag hoppas att ni följer med mig på resan!


fredag 14 december 2012

Mönsterrea!

På söndag, 16 dec, åker jag på mitt äventyr till Sri Lanka och återvänder den 3 feb.
Under hela den tiden, 7 veckor, kan du köpa mina mönster på ravelry för halva priset!
Du behöver ingen kod, rabatten dras automatiskt när du köper något eller några av mina mönster.
Det blir min långvariga julklapp till er!



torsdag 13 december 2012

Solution

Nu blir det lite bildkavalkad av min finfina Solution som jag blev klar med för någon månad sedan.
Jag har stickat den i mitt handfärgat, handspunna lyxgarn som verkligen var rätt garn för jobbet. Jag är så nöjd med hur den blev och jag har redan använt den jättemycket.
En klar favorit för mig som inte gillar spetssjalar eftersom den har ett solid del och en spetsdel. Dessutom är spetsdelen stickad som en halvcirkel vilket gör att den lägger sig så fint runt halsen och inte hänger ner som en lång tipp som trekantiga sjalar gärna gör.

En solklar favorit och såhär fantastiskt fin är den!







onsdag 12 december 2012

The Hobbit

Nu sitter jag och Martina och väntar på att The Hobbit ska börja, wohoo!



12-12-12 12:12

Ja, klockan är faktiskt exakt 12:12 när jag börjar skriva detta inlägget. 
Tänk att jag råkade titta på klockan 12-12-12 12:12. Är det nu jorden ska gå under?

Jag hoppas inte det för igår bokade jag och bästa Maria biljetter till Cirkus Cirkörs nya föreställning
 Knitted Piece.
Jag och Eddy såg föreställningen Wear it like a crown i januari och den var helt fanastisk.
Så den här föreställningen som har stickat och garn som sin grund kan inte vara annat en helt galet bra!



Något att längta efter!

..och jag har faktiskt något att se fram emot redan ikväll då jag och min barndomsvän Martina ska se The Hobbit, pepp!

tisdag 11 december 2012

Lussefika

Avfärden till Sri Lanka närmar sig med stormsteg och jag känner att jag vill hinna med och göra allt juligt innan jag åker.
Så dagens juliga görande blev att baka lussekatter.
De fler riktigt stora, fluffiga och saftiga.
Vi brukar använde ett recept ur Nya Annas Mat, det är ingen kesella i som i så många andra recept men däremot två ägg i bulldegen.

Lussefika smakar finfint i detta snöiga, kalla väder!

 

måndag 10 december 2012

Kalenderkatten

Ibland (läs; ytterst sällan) kan Muffin få för sig att posera fint för kameran.
Igår var ett av dessa få tillfällen då han poserade fint bredvid några av mammas hyacinther.
En riktig kalenderkatt!

Kalenderkatten Muffin
Nu ligger han på favoritplatsen i fåtöljen men fårskinnet och snarkar, mitt hjärtegryn!

 

Insnöad

Människor är insnöade på olika håll och kanter i Skåne. SMHI hävdar att de har slutat snöa trots att snön fortfarande vräker ner. Man ser inte skillnad på väg och trottoar för allt är bara vitt.
Men jag har hämtar mitt visastämplade pass och allt är trots snön så himla bra!

söndag 9 december 2012

Bag it

Stickning är något av en materialsport. 
Lika mycket tid som man spenderar på att hitta fint garn och mönster lägger man på att hitta de rätta redskapen och förvaring för dessa redskap.

Min gamla Snobbennecessär tjänar som förvaring för mina livsnödvändiga sticknödvändigheter. Såsom kablar, taggar, markörer, stoppar, sytråd, synålar, fästa-tråd-nålar, miniräknare, pennor, knappar, måttband, sticktjockleksmätare och så vidare.
Som ni förstår blir det lätt en enda röra där i så när jag hittade dessa små handsydda börsar i en rolig butik i Belgien så slog jag till på två stycken.

Nu förvaras knappar i en och stickmarkörer i den andra, så nu är det lite mer ordning och reda bland sticknödvändigheterna!


lördag 8 december 2012

Belle Robe

I torsdags trotsade jag och Eddy de åtta minusgraderna och hade fotosession ute i snön.
Det fotograferades både det ena och det andra, allt stickat såklart.

Äntligen kan jag visa lite bilder på mina fina Belle Robe.
Klänningen är designad av min vän Emma och jag har teststickat mönstret åt henne.
Klänningen är stickat i Kalinka lin i mörklila och naturfärgat.
Jag gillar verkligen mönstret eftersom den har så fin passform och man kan göra lite som man vill - alltså sticka ränder där man känner för det eller göra den helt enfärgad.
Mönstret är inte släppt ännu men håll utkik efter Belle Robe på ravelry om du är sugen på att sticka den!


how do you make gifs
 Svalkande lin var inte det varmaste en kall vinterdag, men garanterat det finaste

Min Belle Robe fick randigt ok, enfärgad kropp och en bred kontrastrand nedtill.
Exakt tre nystan Kalinka lin gick åt och den har helt klart blivit en favorit!


torsdag 6 december 2012

Padam Padam - Edith Piaf

Nu ska jag snart iväg på stickfrukost hos finaste Eddy, sista gången vi ses innan jag åker till Sri Lanka.
Det blir lite powermusic såhär på morgonkvisten i form av Edith Piaf, sångerska med mer kraft i stämman fick man nog leta efter på hennes tid. 
Hennes musik ger mig rysningar varje gång!


Padam padam - Edith Piaf

onsdag 5 december 2012

Att göra någon glad

Jag tycker om att göra vänner och familj glada och visa att jag uppskattar dem.
Man kan göra folk glada på olika sätt, man kan tala om vad de betyder för en, man kan tala om vad man tycker att de är bra på, man kan le mot främlingar på spårvagnen (jag gjorde det med flit på 10 personer igår, alla log tillbaka och såg jätteglada ut, hurra!)
Oavsett vad man gör så kan det lilla gör stor skillnad för någon annan.
Jag tycker om att göra det när någon minst anar det, som att tala om för mamma förra veckan att jag tyckte hon gjorde plankan väldigt bra på träningspasset vi gick på tillsammans. Eller köpa något fint man snubblat över och som man vet att en av ens vänner skulle uppskatta. Bara därför att.

Jag köpte med mig några småsaker från min utlandsvistelse till mina fina vänner här i Sverige. 
Lite som en för tidig julklapp, lite som en "tilldigförattjagsaknatdigsåmycketochjagärgladattdufinnshärnärjagkommerhemigen" present.

 Det blev mest ätbara grejer - jag tycker själv att det är trevligt att få saker man kan äta upp.
Men till Eddy blev det en specialpresent, just en sådan där present man måste köpa när man hittar den eftersom man vet hur glad mottagaren kommer att bli.

Eddy och hennes hangjorda julgranskulematryoschka som jag köpt åt henne i Belgien, typiskt lyckad göranågonglad-present!


tisdag 4 december 2012

Utflykt till tantkofta

När Eddy föreslog en tur till tantkofta i helgen blev hela vårt något galna stickgäng eld och lågor.
Vid tio samlades vi på centralen och sen skuttade jag, Emma och Eddy in i Marias bil och efter en del knappade på både GPS och mobilkartor så lyckades vi lista ut vägen.

Vi kom in på en smal grusväg och plötsligt utbrister någon i bilen "Där hänger det garn" och mycket riktigt hängde det några garnhärvor på en skylt för att visa vägen till tantkoftas garnparadis!

Mina fina, ivriga att få botanisera bland alla handfärgade läckerbitar

 Väl där överväldigades vi av fina garner, i fina färger och kvaliteér

Emma uttryckte sin överlycklighet bland garnerna


























Glada stickkompisar och en hylla fylld med ljuvligheter

Dagen avslutades med middag med stickvänner och respektive med en rafflande TP match som avslutning.


måndag 3 december 2012

Jag vann!

Inte nog med att jag lever livet i Göteborg med fina vänner, besök hos tantkofta, goda middagar och snö.
Jag har också vunnit en print i Karins utlottning, bättre kan det inte bli!

Jag valde Sprinkles & Tyrants och längtar efter att få pryda mitt hem med den!

Sprinkles & Tyrants, bild lånad från Karinskonstgrepp

torsdag 29 november 2012

17 nystan senare..

Igår var Anna-Carin hos mig på besök.
Hon hade bett om en date med mig samt med min garnvinda och nystmaskin, såhär i efterhand tror jag nästan att hon var mer intresserad av nystmaskinen än mig..
17 härvor skulle nystas och det var sannerligen ett dagsverke, särskilt det krånglade Madeleinetosh Merino DK som var högst ovilligt att bli nystat.
Jag tittade bara på och maskade av en koftärm tills Muffin tyckte att det var färdigstickat och började attackgosa mig. Tesslan nöjde sig med att snarka i soffan bredvid Anna-Carin som är en av hennes favoritklappare.

 Anna-Carin och hennes 17 härvor, hon såg inte lika glad nu när hon var färdig..

När Muffin inte ville gosa låg han på golvet under garnvindan och tramsade sig

onsdag 28 november 2012

Johanna 25 år

I måndags fyllde min svägerska Johanna 25 år.
Hon och min storebror hade en större gemensam fest i somras eftersom de båda två fyller 25 i år.
Så i måndags blev vi bjudna på hemgjord pizza, budapestrulle och cupcakes.
Budapestrullen var helt ljuvligt god, även om min bror tyckte det var en bra idé att vispa grädden redan innan han ens börjat göra marängen, nåja, som sagt JÄTTEGOD!

Hembakat och fint sällskap, som sig bör på kalas!

  

tisdag 27 november 2012

Sister Rosetta Goes Before Us - Robert Plant & Alison Krauss

Alison Krauss har en helt underbar röst och sjunger musik som får mina tår att krulla sig och mina öron att dansa tango.
Om jag hade fått välja vilken artist jag skulle kunna sjunga som så hade det helt klart varit som henne.
Mina föräldrar har en skiva med Alison Krauss och Robert Plant och deras röster kompletterar varandra något helt fantastiskt bra. Det är inte direkt musiken du hör på radio varje dag, men om du sett Oh, Brother where art thou så vet du vilken du av genere det handlar om. Tyvärr är jag lite dålig på genere så jag vet inte vad den kallas..


Rosetta Goes Before Us - Robert Plant & Alison Krauss


Playsweetmusic på ravelry

För er som missat det som är vän med mig på ravelry så går jag numera under namnet Playsweetmusic även där!
Lättare att känna igen när man heter samma på båda sidorna tänkte jag, hoppas ni inte blev rädda när det dök upp ett nytt namn bland era vänner!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Populära inlägg